ett fiktivt telefonsamtal
upprymd av drömmar
där all sans och reson undanträngs
du tar för mycket plats
utan att ens veta om det
ett skämtsamt SMS får mig i balans igen
verkligen en verklighet.
gillrad som en fälla
glömd med tid
knutna hjärta, ring mig sen
eller glöm bort mig tills vi ses nästa gång.
skoningslös ångest
ge mig rum att andas
rum att färgas i min egendomliga egenhet
frekventa hjärtslag
i takt med känslostormar och SMS-signaler
jag vill hålla händer, jag vill springa härifrån
stänga av, och förbli förbigången
omsprungen av verkligheten
ramla fram bland framtider
där klockslag berövats all rim och reson
kom igen, kontrast
du skoningslösa ångest
mina armar förmår inte vad mina tankar begär.
få förunnade vidrörningar
desto fler tandrader
bevingade klockslag mot fel ordval
kan verka katastrofalt
men verkligheten är alltid en annan
du finns där av helt andra anledningar
som pyramiderna, men du gör ont.
en ny dag har börjat
men många som borde varit här dök aldrig upp
som en gästlista för de särskilt utvalda
kvalitetsgranskningar utöver det vanliga
en dom utan regler eller förvarning
vi kallar det rättvisa, med villkor
en defintiv uppdelning
nödstoppskaos
jag kan inte räkna känslor på mina fingrar
eller byta kanal
när det finns bara en värld kvar.
liknelser blir plötsligt ett försvar
vinsten verkar närmare
vargblod stelnar i kylan
medan förlusten gräver onödiga gropar
debatten smakar av verkligheten försiktigt
kryddorna har gjorts försvarslösa
förintelsen är maximal och kvoten rinner över
medan diskussionen urvattnas av känslostormar
vassa tänder har aldrig varit en match för giriga pekfingrar.
jag håller min egen hand av misstag
handslag efter handslag blir aldrig en kram
jag speglar mig i ruttna tänder
leenden vågar tala om så mycket mer
frizon, samlar krafter i ett självdestruktivt mål
prislappen tillintetgörs
fruktlösa förhållanden apar efter
jag blir avgrundens färglösa följeslagare
när guldådran förvandlats till värdelöst damm.
Inlägg
