freon och dess verkan.

jag håller min egen hand av misstag
handslag efter handslag blir aldrig en kram
jag speglar mig i ruttna tänder
leenden vågar tala om så mycket mer

frizon, samlar krafter i ett självdestruktivt mål
prislappen tillintetgörs
fruktlösa förhållanden apar efter
jag blir avgrundens färglösa följeslagare
när guldådran förvandlats till värdelöst damm.

ärofyllda fru georgsson.

lagt undan det förflutna
under stenar utmed korsningar
inrutat efter mönster av lukt
sinnen fulla med ljud och ljus
smaksätter med salt
receptet bevisar ingenting
vi är små och växer snabbt

letar fingrar under täcket
som händer i kakburken
när monster bildas av lera
blir sekunder rörelser
vi härmar speglar
men ser ut som fönster utan smuts

regnet samlas under naglarna
ger liv åt tankar utan grus
stenar i maskineriet får mig att gå
att fungera på en exakt fundering
en tankebana utan färdväg
där satelliterna saknar min bild.

ickemänsklighet.

sprickor i form av klass
anfaller väggar av järn
som stångar tillbaka
kreativiteten mördas av rutinen
konstverket är ruinen
självklar analys av ett samhälle
ett folk, en makt, en talarstol
rekordbok, mät dig själv
möt dig själv
avsky din spegelbild
ge ett handtag, förlora en hand
hjälpsam som ett glas mjölk
djur är produkter utan märkning
"jag köper enbart märkesdjur"
människor producerar, produceras
redigeras, regisseras, "bryt!".

kemikalier.

tungspetsen skrapar mot insidan av din kind
medveten om hudrester fortsätter den att treva
att vi blundar är greppbart
kärleken är blind och smaklös
förnekelsen är global
godtagbar, om du så vill
förståndet hos dårar kan inte förklara
romanser bara sker
hjälplösheten är total.

personliga helveten är ändå bara just det.

ensam placering
kalla fingrar målar en överkropp
sängliggande, takstirrande
de smutsiga lakanen bränner hud
hjärtat slår bröstet svart och gult
rörda läppar minns ingen smak

klyftor stora som klass
motsäger inte ensamhet
när morgonen byter om till natt
perfekta rörelser
som satelliter
förprogrammerade timmar sviker almanackan

nakna fötter tillfångatar smulor
självgod eller destruktiv servitör bjuder på kaffe
mjukt bröd berövas på hårda kanter
spegeln intalar sig själv
solsken speglas även i mörka ögon
ljuger om regn
talar om sol
går ner igen
ensam parkering.

kryddningen avgör.

jag bor i ett självförsvar
gnistrar i sängar
som rakblad under tungor
förrädiska kyssar får mig ur balans
jag blöder lika lätt som andra
mina tankar slår så hårt
dina pratbubblor är som naglar i färska sår

när "aldrig" är för alltid är "kanske" inte så lång tid.

häng mig i tankar.

snyftningar var ofta det som förenade vårt språk
jag plockar stenar för att ge bördan en hand
betalar i synd, begraver i sand

häng mig i tomrum
se mina händer darra, vinka
överraskningen ligger inte i mitt försvinnande.

fruktlös livslust.

komprimera, delegera
positionen förloras
skrämmande och njutbart på samma gång
hemma är där hjärtat är
trappor så förföriska
visar vägen tillbaka med upphöjda steg

konversera, dirigera
positiviteten förförs
jag kan göra allt
men har inga ambitioner
hjärtat är där hemma var
i kroppen jag lämnade kvar.

överskattat fyrverkeri.

om jag saknar ord
för känslor utan namn
är det då för mycket begärt
att du ska läsa mitt ansikte.

nödvändighetens resfeber.

spårvagnsdjupet skapar tunnelseende
jag åker baklänges för att hålla ryggen fri
googlekunskaperna wikipediar mig genom korridorer av gränser
samtidigt som verkligheten sätter sprätt på sig själv
miljonerna är fiktiva, men allt försvinner
medan jag reparerar känslor i livets teater

jag vill förgöra ännu en verklighet
generationer representeras på varje upptaget säte
klädesplagg, frisyrer och uppsikt
vem är jag bland alla dessa ansikten
om inte ännu en osynlig människa i en värld av individuella likheter.

plastförpackning.

bygg din värld inom mig
där dagsljuset alltid är försenat

jag kan gräva gropar med enbart ord
det luktar grav, det stinker död
mitt stuprörsliv
jag droppar, jag forsar
jag är ostoppbar
som en gris vars framtid är en kotlett.

likheten mellan mig och henne.

det handlar om telefonsamtal
flyktiga röster med förslag
spårlöst försvinnande, anslag
livet krävs på extraordinära upplevelser
utbytet kränks, orons svett är här och nu
imorgon är alltid där när det blir idag
igår var allt så härligt, någonstans
brevet är allt hon har
tårar vandrar fram och tillbaka
i ögonens underkant
nerver färgas röda för att synas mot de vita grundfärgerna
hon har förseglats
tidningspapper blöder skuld
försäljningssiffror letar guld
alltid en prislapp bättre än andra

den extra lilla nollan i kanten på all statistik
är ett lik.

kantens övertag.

för döva öron dövar jag smärtan
berövar dig din olycka
vem kunde tro att ärren gav dig mening
utomstående händer knöt en snara
likt en hjälpande gest från medmänniskor
där din lycka blev ditt farväl
rätt var fel.

ett oberoende av tid och rum.

ge mig mindre rum att hålla andan
jag vill färgas blå
retliga penseldrag på blodröd pallett
himlen är tyngre idag
tyngre än de andetag som är min vardag
jag är ett sorgens skyltfönster
jag får inte le
det råa köttet jag kallar kropp är ingen vacker syn
renligheten i mitt sinne förgår sig själv.

regnkarneval.

radar upp mitt liv som en armé
krigslysten och blodtörstig
lycklig, ibland när allt faller på plats

sparkandes som ett ofött barn
friheten i ensamheten var inget jag önskade
dumdistrigheten i övergivandet verkade mer bekant
jag lös starkare och formade bokstäver
bekanta sådana

ger mig av när jag möter morgondagen
vi ska aldrig ses igen.

namnen har blivit ändrade för skydd av de inblandades identiteter.

hörn av rum skrattar ensamt
fabrikslokalen döljer himlens färger
i bruna ögon är den alltid grå
positivitet brukade vara hans namn
destruktivitet döpte hon honom till
det var inte hennes mening
verklighetsbaserade liv slutar sällan lyckligt
om han blöder
torka hans tårar med bitar av dina kläder

han jobbar på golvet
hon är kontorsmaterial
hon är en penna med tryck
han är ett grönfärgat papper
på ett golv
på en stol.

egoismen var nödvändig.

sträcker fingrar
målar händer
går på tunna linjer utav skolkrita
asfalten är hennes svarta tavla
soptunnor hennes instrument
ordet är fritt.

jenny, så betydelselös för många.

minnen blommar lätt upp till ånger
ångor av lust eller olust
det varierar från dag till dag
sexualiteten går förlorad i en meningslös debatt
illamåendet är inte längre en smygande fiende
mer än vad det är en nära vän
knutarna av känslor är alla skandaler
tillsammans övervinner vi allt vad kärlek heter
vi hatar, det är lättare om man är några stycken

jag kan ge mig själv, gjort är inte ogjort
blev tillbakagiven, tillbakadragen
här är sanningen om min svarta hy
skammen är skräddarsydd
lögnen är absolut
inga tårar är heliga i min ondskefulla orgasm
det kommer alltid att finnas förlorare
jag är en av de som blivit döpt, kär och krossad
pojken blommade aldrig ut till man
kärleken släppte taget om hans hand.

autopilot så jag slipper själv.

håller morgonen mot mitt öra
kalla vindar viskar saker alla egentligen vet
hört talas om lögner
kanske konspirationer

täcker över ungdomen med rynkor
reakrämen från Åhléns gör inga underverk
mer värk i en verktygslåda för ansiktet
trycker pengar med kopiatorn, som barn på nytt
rullar vidare utan befordran

får vi gå ut idag
som ett frimärke är jag slickad, skickad
burkmaten sätter sina spår, kropp eller knopp
hjärnbrist, lyfter skrot på autopilot
svältgränsen kurrar i kör med salladsblad
en orkester av yttre skönhet, reklam
som barn.

fas fyra.

kaffekoppslambada, du självdöda känsla
regndroppssmekningar av hustak
i takt med tårar i mjuk mundering
retfulla mentala landskap, så förfallna
som rostiga gångjärn på framtidens dörrar
ilska förblir inte en gåva när den öppnas fel
förbered dina armar, jag kommer att falla.

piller och verklighet.

sväljer känslan av dödsbädden
där hela världen är en olycka
lögner är bomber som används av alla
direktiven är satta
ett hårstrå irriterar ögongloben
jag skulle dö för mindre

det finns smaker kvar att åtnjuta
där hela världen är en olycka
avsugning av pistolpipor pågår
stormaktens horhus har målats vitt
rent från de lögner som vi andra använder
betydelsen är allt annat än uppenbar
jag skulle dö för mindre
det finns lukter kvar att känna
där hela världen är en olycka

den som skrek att vi alla skulle drunkna
var han som samtidigt skapade vågorna.

förbjuden tillåtelse.

jag tänder lampor för att beröva mörkret sin plats
övermäktig men utan tron
jag ger ensamheten sällskap men har inget att bekänna
lögnerna smakar bra
som små överraskningar för stämbanden
min tunga förför varje stavelse
du sväljer mina ord
som lördagsgodis mitt i veckan.

tungbett.

sista filmrutan av vad som var slår mot projektorn
fri från skuld och med fickor av guld
kan du föreslå något bättre, något annat
där värmeljusen slocknat och IKEA-lampan tagit över
finns det inte mycket att hämta
finns det inte mycket kvar
egensinnighetens vansinne har även den ett gränssnitt
sen är det nog
sen är det slut
du måste trott att jag var en evighetsmaskin
ett bränsleframkallande ämne, beprövat och berövat
på det faktum att det aldrig fanns något alls att ta ifrån
du må ha byggt pyramider i din pillervärld
men jag raserade verkliga legoklossar som barn
när dimman passerat och verkligheten förklarat sin frånvaro
kan tomma händer inte begäras beskriva dina aktioner.

måndag.

knogar följer mönster och ryckningar
ögonglob förstorar allvaret i bekännelser
naglar avslöjar hålet i hygienen
fingertoppar, det hårda arbetet
men dagar tar slut
försvinner.

svängdörr.

jag sliter mig med tårar
enbart din närvaro fläckar mitt skinn
avgrundsfärgen målar oss som tavlor
ramar vill rädda men armarna är långa
spika fast mig igen

fallgrop efter fallgrop likt ett nöjesfält
kärleken har roat sig
ger mig själv tillbaka

jag sliter mig med tårar
enbart min närvaro gör mig illamående
ger mig tillbaka
drar mig tillbaka.

gammalt glas.

vi är på sista sidan i vår bok
där du saknar stämpeln till min säng
jag saknar magnetremsan till din
klär av mig dina ord
för att bygga minnen
det som får mig att leva
dödar mig enkelt
utan planering, ritningar och bilder
spiller jag.

dimridå.

få fingrar har bjudit på samma tillställning
sekundvalsen bidrar med mersmak
timmarna samlades och försvann lika fort
lika mycket som jag älskar varje sekund
vill jag ha det ogjort
avvaktande möjliga förklaringar
förväntningar så vardagliga att de känns påhittade
något jag har läst om andras känslor
och anammat i brist på mig själv.

kursivt med klass.

tungan är torrlagd
smaklökskarusellen är utan el
kyssen är ett helvete
dagarna är drogade
svansar förblir följeslagare
jag är centraliserad
i dimmor utan svar.

tacksamheten står i skuld.

i all enkelhet önskar jag
att omvända steg skulle föra mig tillbaka
jag har tusentals dagar dedikerade till imorgon och igår
men det finns inga genvägar till mitt ansikte

på jakt
motorvägarna skövlar mil, tvåtydigt
det finns inget kvar att hämta
men änglarna har hopp
skorpor rycks bort
för hjärtan har läkt värre sår
döden är inte blygsam

distribuerar rädsla
där änglar sluter sina ögon
för att återuppstå bland himmelska krig
tillverkar vapen för att bevara sin fred
i en värld där invånarna kan se luften som de andas.

tourettes omelett.

du sa att jag var en öppen bok
mitt tunnelseende måste ha missat det kapitlet
begravd i det förflutna
med endast ett smakprov av framtiden
där är betraktarens ögon nöjda
men jag förblir en frustrationsfabrik
kedjereaktionen saknade alla länkar
medan sömngångaren i mig försade sig.

kantens övertag.

för döva öron dövar jag smärtan
berövar dig din olycka
vem kunde tro att ärren gav dig mening
utomstående händer knöt en snara
likt en hjälpande gest från medmänniskor
där din lycka blev ditt farväl

rätt var fel.

ryckta blad.

skugga mig svart
bangårdens existens jämte fyrklövern
förbryllar mig inte längre
lätta steg berör inte stålrälsen mer än nödvändigt
som smygande missfoster eller rök
finns det inte längre plats för hemligheter

det finns ingen lättnad i bruten tystnad
när de enda gästande orden är oinbjudna

skugga mig blått
det blir alltid "älskar inte" med en fyrklöver.