ryckta blad.

skugga mig svart
bangårdens existens jämte fyrklövern
förbryllar mig inte längre
lätta steg berör inte stålrälsen mer än nödvändigt
som smygande missfoster eller rök
finns det inte längre plats för hemligheter

det finns ingen lättnad i bruten tystnad
när de enda gästande orden är oinbjudna

skugga mig blått
det blir alltid "älskar inte" med en fyrklöver.