ett oberoende av tid och rum.

ge mig mindre rum att hålla andan
jag vill färgas blå
retliga penseldrag på blodröd pallett
himlen är tyngre idag
tyngre än de andetag som är min vardag
jag är ett sorgens skyltfönster
jag får inte le
det råa köttet jag kallar kropp är ingen vacker syn
renligheten i mitt sinne förgår sig själv.