nödvändighetens resfeber.

spårvagnsdjupet skapar tunnelseende
jag åker baklänges för att hålla ryggen fri
googlekunskaperna wikipediar mig genom korridorer av gränser
samtidigt som verkligheten sätter sprätt på sig själv
miljonerna är fiktiva, men allt försvinner
medan jag reparerar känslor i livets teater

jag vill förgöra ännu en verklighet
generationer representeras på varje upptaget säte
klädesplagg, frisyrer och uppsikt
vem är jag bland alla dessa ansikten
om inte ännu en osynlig människa i en värld av individuella likheter.