freon och dess verkan.

jag håller min egen hand av misstag
handslag efter handslag blir aldrig en kram
jag speglar mig i ruttna tänder
leenden vågar tala om så mycket mer

frizon, samlar krafter i ett självdestruktivt mål
prislappen tillintetgörs
fruktlösa förhållanden apar efter
jag blir avgrundens färglösa följeslagare
när guldådran förvandlats till värdelöst damm.

ärofyllda fru georgsson.

lagt undan det förflutna
under stenar utmed korsningar
inrutat efter mönster av lukt
sinnen fulla med ljud och ljus
smaksätter med salt
receptet bevisar ingenting
vi är små och växer snabbt

letar fingrar under täcket
som händer i kakburken
när monster bildas av lera
blir sekunder rörelser
vi härmar speglar
men ser ut som fönster utan smuts

regnet samlas under naglarna
ger liv åt tankar utan grus
stenar i maskineriet får mig att gå
att fungera på en exakt fundering
en tankebana utan färdväg
där satelliterna saknar min bild.

ickemänsklighet.

sprickor i form av klass
anfaller väggar av järn
som stångar tillbaka
kreativiteten mördas av rutinen
konstverket är ruinen
självklar analys av ett samhälle
ett folk, en makt, en talarstol
rekordbok, mät dig själv
möt dig själv
avsky din spegelbild
ge ett handtag, förlora en hand
hjälpsam som ett glas mjölk
djur är produkter utan märkning
"jag köper enbart märkesdjur"
människor producerar, produceras
redigeras, regisseras, "bryt!".

kemikalier.

tungspetsen skrapar mot insidan av din kind
medveten om hudrester fortsätter den att treva
att vi blundar är greppbart
kärleken är blind och smaklös
förnekelsen är global
godtagbar, om du så vill
förståndet hos dårar kan inte förklara
romanser bara sker
hjälplösheten är total.

personliga helveten är ändå bara just det.

ensam placering
kalla fingrar målar en överkropp
sängliggande, takstirrande
de smutsiga lakanen bränner hud
hjärtat slår bröstet svart och gult
rörda läppar minns ingen smak

klyftor stora som klass
motsäger inte ensamhet
när morgonen byter om till natt
perfekta rörelser
som satelliter
förprogrammerade timmar sviker almanackan

nakna fötter tillfångatar smulor
självgod eller destruktiv servitör bjuder på kaffe
mjukt bröd berövas på hårda kanter
spegeln intalar sig själv
solsken speglas även i mörka ögon
ljuger om regn
talar om sol
går ner igen
ensam parkering.

kryddningen avgör.

jag bor i ett självförsvar
gnistrar i sängar
som rakblad under tungor
förrädiska kyssar får mig ur balans
jag blöder lika lätt som andra
mina tankar slår så hårt
dina pratbubblor är som naglar i färska sår

när "aldrig" är för alltid är "kanske" inte så lång tid.